hvarje lag lägrade sig tillsammans omkring en egen offer-eld. På alla sidor omkring den stora offerhögen vid Ingelstad funnos en stor mängd sådana sten-ringar, och Rudbeck räknade dem på sin tid till ett antal af icke mindre än ett hundra sextio fem. Så vidt vi kunna döma af Dahlbergs ritning, har hvarje sten-sättning haft ungefär 20 till 30 stenar. I fall vår förklaring är riktig, har platsen således en gång varit afsedd för en menniskomassa af flera tusen personer, hvilka här samlat sig till offer vid de gamla wärendska lands-tingen.
Offer-bruken vid det forntida dryckes-offret voro hufvudsakligen enahanda, med hvad vi här anfört om spis-offret. Man ordnade sig i skilda lag, kallade dryckes-lag, och slog ut af drycken i offer-bålet eller på offer-högen, eller ock framsatte man fyllda offer-skålar på offer-bordet, likasom man ännu på höga bordet framsätter en kanna ängla-öl för dödingarne. I lättare form fullgjordes dryckes-offret hos våra förfäder, likasom hos de antika folken, genom att slå ut de första dropparne af den fyllda skålen, och vi finna detta bruk ännu iakttaget icke blott i Wärend, utan ock i andra delar af vårt land. Hit hör äfven våra förfäders sed, att helga drycken genom att föra dryckes-hornet öfver elden, hvilket bruk tydligen är en form af det gamla bränn-offret.
Först sedan dryckes-offret under någon af dessa former blifvit högtidligen fullgjordt, och sedan höfdingen tillika ljust på eller offentligen tillkännagifvit åt hvilken gudomlighet offer-skålen var helgad, drack han sjelf ur skålen och skickade densamma
