Många omständigheter göra nemligen antagligt, att felan sjelf, såsom tonverktyg, och tilläfventyrs äfven många af de nu bortdöende fele-lekarne, gå djupt tillbaka i hedendomen. Enligt folktron spela Elfven (§ 63) och Necken (§ 65) fela i strömmen, och våra skönaste fele-lekar bli än i dag omtalade såsom Elfve-lekar och Necka-polskor. Om den underbara magt, som i sägnen tillägges dessa lekar, ha vi i det föregående berättat; det är en upprepning af den grekiska mythen om Orfei lyra. Så väl de gamla natur-virtuoserna, som deras konst, blefvo ock af alla bigotta christna länge betraktade med ett misstroende, som tilläfventyrs må föras tillbaka från det hedniska offer-spelet. Om en sådan speleman blir derföre anmärkt, i en gammal wärendsk dombok från 1600-talet, att han var »en dobblare och fele-karl, den ingen (helig) tid aktade».
§ 200. Under inflytelse af offer-spelet och de öfriga offer-bruken lifvades allt mera den religiösa stämningen hos hedendomens enkla natur-barn, och stegrades efterhand till en vild hänförelse. Den högtidliga vandringen rättsyls omkring offer-högen öfvergick härvid till dans. Våra äldsta och mest karakteristiska national-dansar gå derföre alltid i ring, rättsyls, och bestå i en vild kringsvängning parvis, medan hela skaran, under kastning med armar och ben, är stadd i en fortsatt kringgående rörelse.
Spår af sådan religiös dans hafva ännu i senare tid förekommit. I Rydaholms socken och på flera andra ställen i Finveden var jul-sed ännu i förra
