Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/473

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
464
KAP. X. FOLK-SEDER.

Lekarne, såsom de ifrån äldsta tid förekommo under bar himmel, på en lekvall invid offerplatsen eller på den frusna sjön, voro förnämligast kamplekar, i hvilka man kampades eller täflade om något uppsatt täflings-pris (häraf i Wärendsmålet vb. sätta upp ɔ: slå vad, sätta.på spel). Till sådana kamp-lekar hörde:
 att brytas, brottas, bröttjas.
 att lyfta lyfte-sten eller kampe-sten.
 att ränna skede eller springa kamp. Om julen, när det var glansk is, rände man härvid på is-läggor eller tvänne klufna och inunder glättade läggben, på hvilka man stående sköt sig fram med en stålskodd staf, kallad is-brodd eller brodda-käpp. Is-läggor hafva i Wärend varit brukade ifrån äldsta tid till för en mans-ålder tillbaka (jfr. Ol. Magnus I: 12).

Is-läggor ifrån Wärend.

 att rida skede, rida Staffans-skede, rida kamp. Var brukligt vid jula-gillen, bröllop och gästabud, och förekom i hela vårt land såsom allmän folksed på annan dag jul.

 att leka båll, slå båll, kasta snö-balder. Var en i norden högeligen älskad lek och erinrar, genom