Lekarne, såsom de ifrån äldsta tid förekommo
under bar himmel, på en lekvall invid offerplatsen
eller på den frusna sjön, voro förnämligast
kamplekar, i hvilka man kampades eller täflade om
något uppsatt täflings-pris (häraf i Wärendsmålet vb.
sätta upp ɔ: slå vad, sätta.på spel). Till sådana
kamp-lekar hörde:
att brytas, brottas, bröttjas.
att lyfta lyfte-sten eller kampe-sten.
att ränna skede eller springa kamp. Om julen, när
det var glansk is, rände man härvid på is-läggor
eller tvänne klufna och inunder glättade
läggben, på hvilka man stående sköt sig fram med en
stålskodd staf, kallad is-brodd eller brodda-käpp.
Is-läggor hafva i Wärend varit brukade ifrån äldsta
tid till för en mans-ålder tillbaka (jfr. Ol. Magnus
I: 12).
_s464.jpg)
att rida skede, rida Staffans-skede, rida kamp. Var brukligt vid jula-gillen, bröllop och gästabud, och förekom i hela vårt land såsom allmän folksed på annan dag jul.
att leka båll, slå båll, kasta snö-balder. Var en i norden högeligen älskad lek och erinrar, genom
