Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/474

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
465
§ 201. Lekar.

sitt namn, om den mythiska berättelsen, huruledes Asarne kastade på Båld eller Balder, utan att såra honom. Har således efter all anledning varit öfvad vid sol-festerna redan ifrån äldsta tid, och utvecklades i tidernas längd till ett ordnadt båll-spel, för hvilket nationala nöje ännu de gamla Wasa-konungarne hade ett eget bållhus tätt invid kongliga slottet.
  att skjuta till måls. Våra förfäders färdighet i målskjutning blir icke blott prisad af Olaus Magnus (VII: 2, XV: 1) utan ihågkommes ännu i sägner vid gamla gränsen. Målskjutning »om penningar» blir flerestädes omtalad i domböckerna från böljan af 1600-talet.

Utom dessa hufvud-former förekommo af kamp-lekarne äfven ett oräkneligt antal af-arter, ännu brukliga hos Wärends-allmogen. Vi nämna ibland täflingar i brottning: att draga hank, draga kafle, spänna båge, pjätta gylte, tämja stutar, taga nackaspänn o. s. v. Ibland kapplöpningar: att hoppa bock, springa hjort, gå hjulgång, hoppa med stång o. s. v. Ibland täflingar i kast: att hyssa sten, göra slungkast, slå trill, slå stenpick o. s. v. Dessutom förekom ett oräkneligt antal mimiskt utförda kraft-rön och täflingar, såsom kränga hare, smida söm, rida till kongs, stånge-leken, ickorna-dansen, ifverkutta-rullningen, varg-leken m. fl. m. fl., till en del uppräknade i den bekanta visan om Fordna Svears Kämpe-lekar, som begynner:

Jule-klubban,
Stå på stubben,
Draga gränja, torka malt o. s. v.


Wärend och Wirdarne. Del 2.30