ett högt rop, och säger: »gack nu till nästa gård, tills de ha lyktat skära!» Af det sätt, hvarpå skäran faller till marken, tager man tydor och förebud. Blir hon liggande med udden vänd emot kyrkan, så väntar man sig dödsfall i gården före nästa skörd. — Vi erinra härvid om ett gammalt skörde-bruk i Picardie, att med skärorna kasta efter so’n, omtaladt i Parisiska parlamentsakter från år 1401 (Jfr. W. Mannhardt, die Korndämonen. Berlin 1868, s. 5).
I Torpa socken af Finveden får samma mythiska väsen namn af Grop-son, och visar sig ännu på jul-natten med en såg på ryggen och en skära öfver trynet.
§ 61. När sjön fraggar sig före regn och oväder, säger man
i Finveden (Dannäs s:n) att »Haf-frun torkar kläder». I Tveta
härad talar man äfven om Haf-mannen såsom ett manligt väsen:
men mera sällan.
Haf-fä tros på hösten gå upp i land vid hafs-skären, för att under vintren taga sin försörjning af landet. Blåser vädret sunnan på Mickelsmesso-dagen och det dugg-regnar, så släpper Haf-frun upp sitt haf-fä ur Söderhafvet och då blir fodret odrygt. Derföre skall ladugårds-pigan på den dagen göra bön, både när hon går i ladugården och ur ladugården. Främmande personer må icke heller på Mickelsmesso-dagen gå in i fä-huset. Går någon ut på Mickelsmesso-morgon, innan sol går upp, så kan han se om Haf-fät är kommet. Visar det sig liggande vid fähus-väggen, så blir det på vintren foder-nöd.
Spiller någon ut säd, mjöl eller andra ätandes varor, må han icke glömma att säga: »Gud välsigna’t!» eljest har Haf-fät magt att taga hela sädes-dråsen. En tjenste-piga skulle en gång ösa säd ur ugnen i grufvan, och spilde deraf på golfvet. I detsamma kom husbonden. Då blef hon häpen och satte sop-qvasten öfver det hon spillt; men glömde dervid att säga: »Gud välsigna’t!» När så haf-oxen kom, hade han magt att taga hvad som låg i sopvrån. Men efter hon eljest aldrig glömt bedja Gud välsigna säden, så hade han inte magt att taga mera.
Får någon se haf-fä, skall han räkna dem, innan han talar, så bli de synliga; eljest försvinna de. När haf-fä visar sig i land, har man att vänta foder-brist. En liten here fick se haf-oxen inne i en ladugård under Gåfvetorp. Oxen var brun till färgen och så stor, att hornen räckte upp i taket.
Man har fordom haft för sed, att på Mickelsmesso-dagen lägga ut tre foder åt Haf-fät. I Karlsgård i Horeda blef detta hedniska offerbruk iakttaget ännu för ett halftjog år sedan. Äfven i Slätthögs socken har samma bruk förekommit i senare tid, sålunda, att man på Mickelmesso-afton svepte ett litet foder för hvarje
