kreatur i ladugården, hvilket foder lades ut på fähus-dyngan. Den som icke lägger ut foder åt Haf-fät, för honom blir fodret odrygt i ladan.
Haf-frun omtalas i Helsingland såsom en enkel personifikation af hafs-vinden, likasom fjäll-vinden i samma lands-ort blir personifierad under namn af Fjälls-herre. När det stormar ifrån hafvet säger man: »nu är haffrun ute och res». När blåsten hviner i skogen, heter det: »nu sjunger haffrun» eller »nu sjunger fjälls-herre». Likaledes när det är töcknigt och tungt i luften säga de gamle, att »nu strida haffrun och fjälls-herre; få se, hvem som får råda.»
Hägringar och ovanliga företeelser på sjön Siljan få i Dalarne namn af Sjö-spöke eller Väder-karlar.
§ 64. Nedom Upplid i Rydaholms socken af Finveden
ligger en dal, som kallas Elf-dalen. Der hålla sig Elfvor och bli
stundom synliga, när de vid Valborgsmesso-tiden dansa i ring på
ängen. Sådan dans omtalas af folket under namn af
Elf-dans.
Elfvorna intaga ännu en framstående plats i vår svenska folktro, synnerligast i medlersta delen af landet, och omtalas af Olaus Magnus (III: 10). De visa sig mest dansande i ring omkring någon sten eller på ängen. Runda hålor i berg och stenar heta i Westmanland Elf-qvarnar, i Upland Elf-grytor eller Elf-ringar. Runda fläckar på ängen, bildade af det tufviga Elf-gräset (Sesleria Cœrulea), heta i medlersta Sverige Elf-ringar eller Elf-dansar, i Helsingland Elf-gångar. En bredbladig laf-art får allmänneligen namn af Elfve-näfver. På åtskilliga ställen, synnerligast i landskapen omkring sjön Wettern, talar man ock om ett slags förtrollade trädgårdar, som få namn af Elf-trädgårdar. När dimman om qvällarne uppstiger ur kärren, säger folket i Barne härad af Westergötland, att »Ma-gumman eldar» eller »Moss-käringen röker».
Af Elfvorna kommer mångfaldig sjukdom. I Östergötland och Södermanland tror man att Elfvorna dissa (dia) små barn på finger-ändarne. Om någon oroar Elfvorna, så blåsa de på honom, hvaraf kommer en sjukdom med röda fläckar i huden, som får namn af Elfblåst eller Elfbläst. Ett annat slags sjukdom blir i Westmanland omtalad under namn af Elfvorna. När någon går öfver en Elf-ring på ängen, må han derföre spotta för sig. Sjukdom af Elfvorna botas genom att på thorsdags-qvällen, sedan sol gått ned, offra eller kasta ut, slå ned, norr om gården, eller vid tröskeln eller vägskälet. När man kastar ut, kastas offret öfver venstra axeln, tigandes och utan att man ser sig om.
