Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/508

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XXXI
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

»det svider, det svider!
Min fot är af.
Det svider.»

Ugglan skriker ut lik ur gården. Hon ropar:

»klä hvitt! klä hvitt!» —

Krigs-fogeln (Härfogeln) visar sig emot krig och kallar man ur huse. Han ropar:

»upp, upp!
ut, ut!

Lärkan sjunger jungfru Marie lofsång, när hon först kommer på sid-vintren. Hon säger:

»huru litet jag orkar,
om jag inte orkar högre än oxen bär oket,
skall jag upp på Kyndelsmesso-dagen
och sjunga Jungfru Marie lofsång

Om våren spelar hon i sky och gör narr af bonden, som ärjer med sina ung-oxar. Hon säger:

»Bonden den dåren,
han sälj’ oxen mot våren
och tämjer stuten.
Si, han vrekar (ɔ: vänder afvigt).
Gif en af slyan (ɔ: spöt)!»

Längre fram fröjdar hon sig åt sommaren och sjunger:

»Ljufvelig tid!
Sommaren nalkas.
Ljufvelig tid!» —

Ärlan springer i fåran, tittar sig om och qvittrar:

»kör inte på mig!» —

Sädes-kråkan manar bonden att fika eller skynda sig med sådden. Hon ropar:

»fik, fik!
strö, strö!»

Talg-oxen beder flickorna titta ut och säger:

»flicka lilla, titt ut!»

eller

»titta du! titta du!» —

Svalan qvittrar om våren, när hon först kommer till husen:

»sist jag var här,
så var husen full.
Nu är allt uppätet,
ätet.»

Bofinken sjunger i skogen och beder bonden taga vara på sitt folk. Han säger:

»pigan och drängen
bakom busken.