När de gamla skulle till att kärna smör, sade de:
»smör i botten!
smör i toppen!
smör i bytta!
smör i spann!» —
När man i dymmeln dref boskapen till vatten, skulle ropas:
»hem! hem!»
och inte »vall, vall!» Eljest trodde man att korna icke skulle under sommaren komma hem om qvällarne.
När korna första gången drifvas vall, skall man ropa:
»gack nu; men kom hem!
Så (Hjelma lilla) gack nu,
och kom igen,
och tag de andra med dig hem!» —
När fåren klippas om våren, klipper man först ett kors i pannan och tager sedan med saxen den ull-tapp, som blifvit korsklippt i pannan, och sticker den i fårets munn, sägande:
»kom igen i höst
med en stor ulla-fatt
och ett fett bröst!»
Om hösten göres på samma sätt och säges:
»kom igen i vår
med en stor ulla-fatt
och en son eller dotter vid lår!» (Willstad).
När någon lemnar bort sädes-säd eller annat utsäde, skall han taga igen tre korn och säga:
»säden skall du få;
men sädes-lyckan vill jag ha sjelf.»
Detsamma iakttages ock när man bortlemnar jäst.
Vid sädes-bergningen få de, som dervid tjenstgöra, olika namn. Den som står på logen, heter loga-katten. Den som emottager necken af loga-katten och kastar henne in i ladet, heter gullkråkan. Den som ligger på knä i ladet och ladar säden, heter stabba-pyttan. När stabba-pyttan lägger den första necken, skall hon fråga:
»hvad skall musen ha?»
Gullkråkan svarar tre gånger:
»ben,
och sten
och böne-rot.»
Detta sker, för att mössen icke må skära säden i ladan. (Willstad).
§ 100. Midsommars-gång omtalas i Wärends norra
gränsesocknar, under namn af Vaka tyste. Den som vill vaka tyste,
skall på midsommars-natten gå till kyrkogården eller till en
