Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/520

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XLIII
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

När de gamla skulle till att kärna smör, sade de:

»smör i botten!
smör i toppen!
smör i bytta!
smör i spann!» —

När man i dymmeln dref boskapen till vatten, skulle ropas:

»hem! hem!»

och inte »vall, vall!» Eljest trodde man att korna icke skulle under sommaren komma hem om qvällarne.

När korna första gången drifvas vall, skall man ropa:

»gack nu; men kom hem!
Så (Hjelma lilla) gack nu,
och kom igen,
och tag de andra med dig hem!» —

När fåren klippas om våren, klipper man först ett kors i pannan och tager sedan med saxen den ull-tapp, som blifvit korsklippt i pannan, och sticker den i fårets munn, sägande:

»kom igen i höst
med en stor ulla-fatt
och ett fett bröst!»

Om hösten göres på samma sätt och säges:

»kom igen i vår
med en stor ulla-fatt
och en son eller dotter vid lår!» (Willstad).

När någon lemnar bort sädes-säd eller annat utsäde, skall han taga igen tre korn och säga:

»säden skall du få;
men sädes-lyckan vill jag ha sjelf.»

Detsamma iakttages ock när man bortlemnar jäst.

Vid sädes-bergningen få de, som dervid tjenstgöra, olika namn. Den som står på logen, heter loga-katten. Den som emottager necken af loga-katten och kastar henne in i ladet, heter gullkråkan. Den som ligger på knä i ladet och ladar säden, heter stabba-pyttan. När stabba-pyttan lägger den första necken, skall hon fråga:

»hvad skall musen ha?»

Gullkråkan svarar tre gånger:

»ben,
och sten
och böne-rot.»

Detta sker, för att mössen icke må skära säden i ladan. (Willstad).


§ 100. Midsommars-gång omtalas i Wärends norra gränsesocknar, under namn af Vaka tyste. Den som vill vaka tyste, skall på midsommars-natten gå till kyrkogården eller till en