Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/523

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XLVI
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

Et glires turpes et t - - pes ista deus famulorum tuorum per eum qui w - - - i agla akillus aula cum sanguine tuo»


§ 108. Aftonbön (upptecknad år 1864 i Moheda socken).

Jungfru Maria, hon satt och sang.
Hon hade en bok uti sin hand.
Hon hade Jesum på sitt knä.
Gud bevare folk och fä!
Gud bevare qvinna och man!
Gud bevare eld och vann (ɔ: vatten)!
Gud låte icke döden för dörrena stå!
Gud låte icke synden i husen gå!

Denna lilla bön vilje vi sjunga
tre gånger, förr än vi gå till sänga,
så följa oss alla Guds änglar.
Två till hand och två till fot.
Två till hvar mitt leda-mot.
Två mig söfva. Två mig väcka.
Två mig föra i Guds paradis
och mina synder öfvertäcka.
 Amen.

Bön (upptecknad i Hestra socken af Finveden, år 1863).

Jungru Maria kom gångandes,
fick se sin välsignade son på korset hängandes.
»Välkommen, min kära moder!
Pint och plågad är jag,
igenomborrad händer och fötter.
Jag fick ett stygn igenom mina hjertans rötter.
Från helvete har jag löst både qvinna och man.»

Säll den som denna bönen läsa kan!
Den som denna bönen läser afton och morgon,
han skall icke smaka helvetets glöd.
Det är en Herrans bön.
 Amen.

Bön (läsen af en gammal qvinna på Bolmsö, 1865).

Alla Judar de gingo på råd;
de visste inte huru de skulle Jesum gripa eller få.
Jesus stod i jämmer och gråt;
alla Guds änglar de veko ifrå,
så när som Petrum.