Kap. IV.
Närings-fång.
§ 137. Genom skymningen af den äldsta
mythiska sägnen framskymta ännu drag, hvilka
häntyda på att trollen, såsom Wärends och hela vårt
lands urbyggare, ifrån början lefde i skogarne som
ett vildt jägare-folk. De omtalas derföre i Småland
äfven under namn af Skogs-troll, och blifva, i
folktron öfver hela vårt land, mångfaldigt förblandade
med skogens fruktade naturväsende eller
skogs-vätten, denne fattad antingen såsom ett manligt
väsen, under namn af Skougmannen (Skåne),
Skogs-gubben (Skåne), Hulte (Wärend), Skog-rå’n (Jemtl.);
eller såsom ett qvinnligt väsen, under namn af Vettran
(Jemtl.), Vittran (Ångermanl.), Rådande (Södermanl.),
Rånda (Dalarne), Skogs-rånda (Dalarne), Skogs-rå’t
(Södermanl., Westmanl., Smål.), Skog-snufvan (Skåne,
Wärend), Skog-snyfvan (Bleking), Skog-käringen
(Herjedalen, Jemtl.), Skogs-frun (Södermanl., Upl.,
Helsingl.), Skogs-jungfrun (Dalarne, Helsingl.), Tall-Brita
(Upl.), Gren-Anna (Upl.), Back-lngrid (Helsingl.),
Troll-Sigrid (Helsingl.), Troll-käringen (Roslagen,
Helsingl.). Samma folktro, som öfver hela vårt land
gäller om denna fruktade natur-vätte, nemligen att
