af hög-röd färg (jfr. § 76). Wärends-bonden lägger derföre än i dag sällan på kalfvar af annan färg än den röda, som anses lyckosam, hvaremot den svarta färgen, jättarnes färg på boskap, anses olycklig för ladugården.
Wärends-målet är rikt på namn för fä’t i dess olika åldrar. Kalfven heter i tilltal kosse eller kossa. En års-gammal kalf heter stut eller qviga. En två-årig stut får i domböckerna namn af stämminga-stut. Ung-oxen heter i domböckerna keflings-oxe och den vuxna oxen säges vara däkergill oxe. I tilltal få korna heta kosyta, kolilla eller kossorna. Hela boskaps-hjorden kallas i Wärends-målet en drift, fä-drift, oxa-drift; och ett främmande, vilsekommet kreatur, drifta-fä eller vill-drifting. För öfrigt har man af ålder gifvit hvarje ko i fä-driften dess serskilda namn, som alltid väljes med afseende på färg eller annat yttre kännetecken. En kullig ko heter således i Wärend alltid kulla. Kor med olika teckning på hufvud eller kropp heta hjelma, grimla, stjerna, broka, bälta o. s. v. Enfärgade kor heta rölla, grålla, gulla, hvita-ko o. s. v. Oxarne få deremot namn parvis, såsom brokarne, hjelmingarne, grimlingarne o. s. v. och åtskiljas hvar för sig genom tilläggs-ordet Teen eller Närmern och Fråen eller Fjärmern, allt eftersom de köras till venster eller till höger inom paret.
Utom dessa hus-djur, af hvilka geten och kon redan förekommo hos nordens urfolk, medförde goterna vid sitt första inträde i landet äfven hästen, svinet och hanen. Det heter således i sägnerna om kämpa-folket eller hjeltarne, att de hade kampar
