den aflägsna östern. Han heter i Wärends-målet hane eller tåcke, och feminint, höna, tippa, pytta. I tilltal, pytt. En egen i Wärend ännu förekommande grå höns-race, med yfvig fjäder-beklädnad, får i landets mål namn af Purr-höns.
Katten, såsom hus-djur, tillhör deremot otvifvelagtigt en yngre hednisk tid. Han betraktas ännu af folket med misstroende såsom ett oskärt djur, hålles för troll-tyg och hör till pockers följe (§ 86). I likhet med andra klo-djur har han dock varit använd till offer, hvadan ock att döda en katt med knif ännu hålles för rackare-göra.
§ 143. Såsom vi ofvan anmärkt, var boskapsskötseln i vårt land ifrån början nomadisk och ställd på naturliga beten. Hvar och en kunde fritt drifva omkring med sin hjord och söka bete hvar helst honom lyste. Hela landet var en allmänning, öppet för alla och gifvande rum åt alla.
Med invandringen af mera odlade gotiska stammar ändrades likväl detta förhållande efter hand. Under ledning af sina stam-höfdingar utbredde sig nemligen de nya invandrarne längs vattendragen, ordnade sig der flock-vis i byar, och tillegnade sig så stort område af landet, som hvar och en fann för sig behöfligt. Dessa intagor, som till en början mest bestodo af naturliga ängs-vallar, utmärktes genom uppresta stänger, hvilka i Wärends-målet fingo namn af stakar. Uppsättningen af sådana stakar hette att instaka. Häraf de ännu i våra domböcker förekommande uttrycken enstakad gård, instakadt hemman. Staken begagnades härvid äfven såsom längde-mått, och ännu år 1628 omtalas i Albo härad en
