således om allt gammalt ego-skifte uttrycket »af forno-skift och hambre», och Konunga härads dombok för år 1624 (bl. 19) omtalar ett latinskt bref, redan så gammalt som ifrån år 1122, om gården Askare-målas rå-märken. En följd af sådana råmärken längs en skiftad ego-gräns fick namn af rå-gång.
Allt hvad som efter detta skifte af landet ännu låg utom byarnes och gårdarnes rå-gångar, såsom allmännings-skog, betraktades under medeltiden såsom en häradets gemensamma tillhörighet. Allmänningen blef således i tidernas lopp härads-allmänning. Den gamla friheten att genom instakning taga utmål på härads-allmänningen fortfor dock oförändrad, endast med den åtskillnad, att den förste nybyggaren eller landnams-mannen nu måste erlägga en afgift till häradet, som i domböckerna blir omtalad under namn af burs-rätt. En sådan landnams-man heter i Wärends domböcker stubben, gamble stubben, rätte stubben. Rätte stubben för Ytra-öns gård i Wierstads socken var en man, vid namn Marcus Turesson, emellan åren 1544 och 1559. Något senare, eller år 1564, företog sig samma stubbe att äfven upptaga gården Låkan, som »begyntes af fornoskift och hambra af ödemarken». Vi se häraf, att Wärends bebyggande med fasta gårdar går »ifrån urminnes tid och hedenhögs» långt fram i nyare tider.
De så tillkomna bya-målen, hvilka ifrån början afsågo boskaps-skötselns behof, så väl af naturlig ängsvall till hö-fångst, som af naturlig betes-vall till klöfveträd, togos gemenligen af en härefter afpassad ansenlig storlek. Om gårdarne Ytra-ön och Låkan i Wierstads socken förekommer således ännu i början af 1600:talet,
