tralitet, var, med tillämpning af den nya tolkning Statsläran hade vunnit, att bereda sig dubbla anledningar att våldföras. Ett val borde således ske, och huru vigtigt skulle det ej blifva för Sveriges både närvarande och kommande väl!
Allt sedan Riket, genom ett olyckligt krig, såg sig beröfvadt tredjedelen af sitt område, ägde det för sitt bestånd, såsom sjelfständig Stat, ingen varaktig borgen. Det hade under loppet af detta krig äfven af Danmark blifvit angripit och kunde således tillskrifva denna Makt en väsendtlig del i Fäderneslandets gjorda förluster. Dessa fortsattes, genom Svenska handelns ofredande och genom tillämpning på densamma, af ett försvarssystem, riktadt emot en tredje Mak. Ett sådant tillstånd kunde derföre ej fortfara. Stängdt mellan Fjellarne och Hafvet, skulle Sverige, vid försvaret emot möjliga fiendtliga anfall, alltid sönderdela sina stridskrafter. Föreningen med Norrige borde således blifva den egentliga grundvalen för Sveriges politik och det högsta målet för dess bemödanden.
Ingen innebyggare lärer väl funnits på denna halfö, häftad vid den Europeiska Kontinenten genom en landsträcka, den ett hårdt luftstreck försvarar, som icke vid en blick på kartan frågat sig, hvarföre bebos denna jordrymd af tvenne Folk, och dertill af tvenne ofta fiendtliga Folk? Då till denna endast geografiska anmärkning lades de ännu
