nit blifva fullbordade, och andra, hvilkas angelägenhet likaledes varit insedd och erkänd, till lugnare tider måst alldeles uppskjutas.
Likväl och enär Rikets försvarsstyrka, genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut vid 1810 och 1812 årens Riksmöten, undergingo de vigtiga förändringar, som Rikets utvärtes förhållanden samt dess inre ställning och tillgång påkallade, hafva dock de åtgärder, som tillhört verkställigheten häraf, icke uteblifvit.
Kongl. Maj:t nyttjar detta tillfälle att högtidligen erkänna sin höga tillfredsställelse och särdeles välbehag öfver den tillgifvenhet och det beredvilliga biträde, hvarmed Kongl. Maj:ts undersåtare, vid hvarje sådant förekommit fall, gått Dess uppriktiga och välsinnade afsigter till mötes. Hvad Riket vunnit af denna samdrägtighet uti vilja, och kraftiga medverkan uti utförande, ligger i öppen dag; likasom de skakningar, som föregingo denna tidpunkt, visade följderna af ett motsatt förhållande. Den erfarenhet, som härigenom lemnas efterkommande, om begge dessa skiljaktiga handlingssätt och deras orsaker, skall blifva den säkraste borgen för fortfarandet af dessa ömsesidiga bemödanden och biträden, genom hvilka Rikets urgamla ära och förnyad styrka blifvit upprätthållen och ensamt bibehållas kan.
