méen måtte få enahanda lönetillökning som för civila Embets- och Tjenstemän då blifvit beviljad; men som de härtill af Rikets Ständer anslagna medel på långt när icke varit tillräckliga för en sådan löneförhöjning, har Kongl. Maj:t varit nödsakad att bestämma tillökningen i lönerna för Militär-Staterna efter andra grunder, än de för Civil-Staten antagna, och oaktadt densamma således blifvit mindre för de fleste af de förstnämnde, än för de senare, har beloppet deraf utgjort en så betydlig summa, att den, jemte öfriga i och för försvarsverket oundgängliga utgifter, icke hade kunnat utgå, så framt ej Kongl. Maj:t, uti de föregående årens ännu odisponerande öfverskott och besparingar på inkomst- och utgifts-titlarna, dertill vunnit nödig tillgång. Likväl har derigenom flera för Rikets försvarsverk i allmänhet högst vigtiga utgifter måst uppskjutas; och då Kongl. Maj:t, för helgden af Rikets Ständers gifna löfte om de ifrågavarande lönetillökningarna, nödgats dem bestrida, ämnar Kongl. Maj:t Rikets Ständer underrätta, så väl om hvad redan af de till Arméen och Flottorna bestämda anslag blifvit utgifvit, som om hvad för en framtid, till uppfyllande af Rikets Ständers i detta afseende vidtagna beslut och yttrade önskan erfordras.
Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/204
Den här sidan har korrekturlästs
128
K. M. Berättelse t. 1817 o. 1818 årens Riksmöte.
Äfvenledes
