terna infordrat uppgifter i ämnet, hvilka, ehuru upplysande för särskilta delar af Riket, likväl gifvit bekräftelse på svårigheten att i detta hänseende närmare bestämma de allmänna författningarna. Emedlertid har Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Förordning, huru förhållas bör med försvarslösa personer, om hvilken här nedan förmäles, äfven varit betänkt på stadganden, rörande de dermed sammanhängande fattigvårds-ärender.
Fattigvårds-Reglementen och fromma Stiftelser.
För särskilta orter hafva Fattigvårds-reglementen blifvit efter vederbörandes hemställan, i Nåder fastställda. Enskilta personer hafva nu såsom tillförene, och särdeles till Pensions-inrättningar, gjort fromma stiftelser, hvaribland Sadelmakare-åldermannen Fagerbergs, Stämpelmästaren Assessoren Törnebohms och Grosshandlaren Wennerqvists, alla inom hufvudstaden, hafva varit ganska betydliga. Derjemte hafva flera korporationer för deras ålderstegna medlemmar, enkor och fattiga barn stiftat Pensions-inrättningar, som Kongl. Maj:t i Nåder fastställt, eller på vederbörandes underdåniga begäran ändrat.
Föreningar för arbetsamhet och sedlighet.
Till fattigdoms och lasters förekommande genom arbetsamhet, måttlighet, undervisning och sedlighet, hafva, genom enskiltas bemödanden, sällskap och inrättningar blifvit i hufvudstaden stiftade, för öm och sedlig modersvård, för vanvårdade barns uppfostran,
