trosbekännare, beviljade Kongl. Maj:t ett lämpligt bidrag från Sveriges sida till detta ändamål.
Sedan flere både andeliga och verdsliga män i hufvudstaden sammanträdt, till stiftande af ett Svenskt Missions-Sällskap för Protestantiska lärans utbredande bland hedningarna, blef det i sådant afseende upprättade förslag till stadgar för berörde sällskap, af Kongl. Maj:t gilladt och stadfästadt.
Som Fångvårds-Styrelsen, i dess, till följe af Kongl. Maj:ts befallning, afgifna första årsberättelse, rörande framgången och verkan af Religionsundervisningen för fångar å fästningarna och korrektions-inrättningarna, omförmält, att deribland funnos åtskilliga, som voro mycket okunniga i de enklaste Christendoms-stycken, blef, genom ett Kongl. Cirkulärbref till samtlige Consistorier och Landshöfdingar så väl som till Fångvårds-Styrelsen, förordnadt: 1:o att då någon fånge ej kan läsa innantill, eller befinnes eljest vanvårdad i Religionsundervisningen, skall sådant anmälas hos Fångvårds-Styrelsen, som derom underrättar Consistorium i det Stift, der undervisningen bordt vara bibringad, och hvilket, till beifran af den försummelse som ägt rum, samt till rättelse för framtiden, vidtager de åtgärder som finnas lämpliga; 2:o, att alla Fångpredikanter skola, vid hvarje års slut, ej allenast till Fångvårds-Styrelsen, utan äfven till vederbörande Consistorium, ingifva berättelser för det förflutna
