102
sin dårskap bemantla sin skälmaktighet, så att Edward ej kunde inhemta något annat af honom, än att lairden af Balmawhapple ridit hem under gårdagsförmiddagen »med stöflarna fulla af blod». Men i trädgården mötte han den gamle taffeltäckaren, som nu ej längre sökte dölja, att han i sin ungdom lärt trädgårdsskötsel och derför ibland skötte blomstersängarna för att göra lairden och miss Rosa ett nöje. Genom en rad af frågor upptäckte Edward slutligen med en pinsam känsla af blygsel och öfverraskning, att Balmawhapples undfallenhet och ursäkt varit föranledda af en duell med baronen, hvarvid den yngre kämpen blifvit afväpnad och sårad i högra armen, innan han — Edward — ännu hade lemnat sängen.
Högligen förödmjukad af denna underrättelse, uppsökte Edward sin vänskaplige värd och förestälde honom
