Den här sidan har korrekturlästs

124

i klippans remnor. På höger hand om stigen reste sig berget med nästan samma otillgänglighet; men på motsatta sidan var höjden beklädd med buskskog, blandad med några tallar.

»Detta», sade Evan, »är passet vid Bally-Brough, som fordomdags försvarades af tio af clanen Donnochie emot hundra af låglandsfolket. De fallnas grafvar kunna ännu ses i den der lilla dalbottnen på andra sidan om strömmen — om ni har goda ögon, kan ni se de gröna flickarne ibland ljungen. — Se, der är en örn — en sådan fogel har ni inte i England — han ärnar skaffa sig aftonmåltid på lairdens af Bradwardine egor, men jag skall skicka en kula efter honom.»

I det samma afsköt han sitt gevär, men förfelade de bevingade skarornas stolte monark, som utan att bry sig om detta försök att skada honom fortsatte sin majestätiska flygt emot södern. Tusentals roffoglar, hökar, glador, kråkor och korpar, uppskrämdes ur sina nattqvarter vid knallen af skottet och blandade sina sträfva och missljudande läten med de ekon, som upprepade det, och med bergforsens brusande. Evan, som blef litet flat öfver att hafva förfelat sitt mål, då han ärnat visa en synnerlig skicklighet, dolde sin förlägenhet genom att hvissla en bit af en säckpipsmelodi, i det han på nytt laddade sin bössa och under tystnad fortsatte sin väg uppför passet.

Det ledde till en trång dal mellan två berg, hvilka begge voro mycket höga och betäckta med ljung. Den lilla strömmen fortfor att vara deras sällskap, och de följde dess krökningar, i det de emellanåt gingo öfver den samma, vid hvilka tillfällen Evan Dhu alltjemt erbjöd Edward hans följeslagares biträde för att bära honom öfver; men vår hjelte, som alltid varit en försvarlig fotgängare, afslog den erbjudna hjelpen och steg synbarligen i sin ledsagares omdöme genom att visa, att han ej var rädd för att väta sina fötter. Han var äfven verkligen angelägen om att, så vidt det kunde ske utan tillgjordhet, undanrödja den tanke, Evan Dhu tycktes hysa om lågländarnes och isynnerhet engelsmännens veklighet.

Ifrån denna dalgång utkommo de på ett ofantligt vidsträckt, svart kärr, fullt med stora dyhål, hvilket de öfvergingo med mycken svårighet och ej utan fara, på