fara! Den enda omständighet, som ej passade rätt väl tillsammans med det öfriga, var anledningen till hans resa — baronens mjölkkor! men denna nedsättande biomständighet höll han i bakgrunden.
Medan han var försjunken i dessa drömmar, vidrörde hans följeslagare honom sakta och pekade tvärs öfver sjön, i det sade: »der borta är hålan». En liten ljuspunkt sågs glimma i den riktning, han pekade, och syntes, i det den efter hand tilltog i storlek och glans, flamma liksom en meteor vid randen af horizonten. Medan Edward betraktade detta fenomen, hördes aflägsna årslag. Det afmätta ljudet kom allt närmare och närmare, och strax derpå hördes en stark hvissling i samma riktning. Hans vän med stridsyxan besvarade genast denna signal med ett klart och gält återsvar, hvarpå en båt, bemannad med fyra eller fem högländare, styrde till den lilla viken, der Edward satt. Han gick tillika med sin följeslagare emot dem, lyftes medelst två starka bergsbors tjenstaktiga uppmärksamhet i båten och hade ej väl hunnit sätta sig, förrän de återtogo sina åror och med stor hastighet började att ro tvärs öfver sjön.
