Den här sidan har korrekturlästs
149

lande kraft i Högländerna, ansågs tillkomma de trupper, som voro inkallade för att understödja den. Han förfor till exempel med stor och misstänkt mildhet emot de fribytare, som på hans tillsägelse återlemnade hvad de röfvat och som erbjödo sig att personligen underkasta sig honom, medan han med oblidkelig stränghet förföljde, grep och uppoffrade åt rättvisan alla sådan partigängare, som vågade förakta hans varningar och befallningar. Om å andra sidan några rättsbetjenter, soldater eller andra dristade sig att, utan att anhålla om hans samtycke eller medverkan, förfölja tjufvar eller marodörer in på hans område, var ingenting säkrare, än att de råkade ut för något anmärkningsvärdt missöde eller nederlag, hvarvid Fergus Mac-lvor alltid var den förste att beklaga dem, och sedan han vänligt förebrått dem deras oförsigtighet, aldrig underlät att djupt beklaga landets laglösa tillstånd. Dessa klagovisor utestängde likväl ej misstankar, och sakerna framstäldes så för regeringen, att vår höfding beröfvades sitt militäriska befäl. Hurudana hans känslor vid detta tillfälle än voro, hade han den skickligheten att dölja hvarje spår till missnöje; men inom kort började den angränsande trakten erfara de svåra följderna af hans onåd. Donald Bean Lean och andra af hans klass, hvilkas plundringar dittills inskränkt sig till andra distrikt, tycktes nu hafva nedslagit sina bopålar på detta åt olyckan hemfallna gränsområde, och deras härjningar rönte föga motstånd, då höglandsadeln hufvudsakligen bestod af jakobiter, hvilka blifvit afväpnade. Detta tvang flere af invånarne att ingå öfverenskommelse om black-mail med Fergus Mac-Ivor, hvilket ej blott insatte honom till deras beskyddare och gaf honom stort inflytande vid alla deras öfverläggningar, utan äfven förskaffade honom tillgångar till upprätthållande af hans feodala gästfrihet, hvilken genom indragningen af hans sold eljest torde betydligt minskats.

Med sitt iakttagande af detta uppförande hade Fergus ett högre ändamål än att blott vara den förnämste mannen i sin nejd och att enväldigt herska öfver en liten clan. Alltifrån sin barndom hade han hängifvit sig åt den fördrifna konungafamiljens sak och intalat sig, ej blott att dess återinsättande vore nära för handen, utan äfven att de