egde den högsta qvinliga finhet. Men den högdragna och något stränga regelbundenheten i Fergus' anletsdrag var behagligt förmildrad i Floras. Deras röster voro äfven likljudande, ehuru i olika tonarter — Fergus' stämma, isynnerhet då han kommenderade sina underhafvande under deras krigiska öfningar, påminde Edward om ett favoritställe i beskrifningen på Emetrius:
Man vidt omkring förnam hans stämmas bud:
Dess klang var lik trumpetens silfverljud.
Floras deremot var ljuf och mild, »hvilket är en förträfflig sak hos en qvinna»; men då hon yttrade sig om något favoritämne, hvilket hon fullföljde med naturlig vältalighet, egde den både de toner, hvilka ingifva vördnad och öfvertygelse, och kunde på samma gång inställsamt öfvertala. Den eldiga blicken från de genomträngande svarta ögonen, som hos höfdingen syntes otålig vid hvarje äfven det ringaste hinder, hade hos systern antagit en mild tankfullhet. Hans blickar tycktes söka ära, makt och allt, som kunde upphöja honom öfver andra i mensklighetens kappränning, medan hans systers, liksom hon på förhand varit medveten af sin själs öfverlägsenhet, snarare tycktes ömka än afundas dem, som äflades efter någon vidare utmärkelse. Hennes känslor motsvarade uttrycket i hennes ansigte. Deras första uppfostran hade så väl i hennes som i höfdingens själ inplantat den djupaste tillgifvenhet för den fördrifna Stuartska familjen. Hon ansåg det för sin broders, hans clans och hvarje mans i Stor-Brittannien pligt att med hvilken personlig fara som helst bidraga till att återinsätta nämnda familj på tronen, något som chevalier de S:t George's anhängare också aldrig upphört att hoppas på. För detta var hon beredd att företaga allt, lida allt, uppoffra allt. Men liksom hennes konungskhet öfvergick hennes broders i svärmiskhet, öfverträffade den äfven den samma i renhet. Van som han var vid små intriger och nödvändigt invecklad i tusentals lumpna och sjelfviska förhållanden samt derjemte ärelysten af naturen, hade hans politiska tro erhållit en viss anstrykning af de utsigter till fördel och befordran, som så lätt förknippades dermed, och i det ögonblick han skulle draga sin claymore, torde det blifva svårt
