168
sättning eller gå förloradt för dem, som ej sympatisera med skaldens känslor.»
»Och er bard, hvars utgjutelser syntes frambringa en sådan verkan på denna dagens sällskap, räknas han till bergstraktens favoritskalder?»
>Det var en kinkig fråga. Han står i högt anseende bland sina landsmän, och ni får ej begära, att jag skall förringa det.»
»Men sången tycktes lifva alla dessa krigare, miss Mac-Ivor, både unga och gamla.»
»Sången var föga annat än en förteckning på de högländska clanernas namn jemte deras utmärkande egenheter och innehöll dessutom en uppmaning till åhörarne att ihogkomma och söka likna förfädrens bragder.»
»Och har jag orätt i min gissning, huru besynnerlig den än kan tyckas, att det var någon hänsyftning på mig i de verser, som upplästes?»
»Ni har en snabb iakttagelseförmåga, kapten Waverley, som i detta fall ej bedragit er. Det gaeliska språket, som är mycket vokalrikt, är särdeles passande för improviserad poesi, och en bard underlåter sällan att öka intrycket af en öfvertänkt sång genom inflickandet af några verser, som kunna föranledas af de omständigheter, hvilka äro förknippade med uppläsningen.»
»Jag ville gifva min bästa häst för att få veta, hvad en högländsk bard kunde ha att säga om en så ovärdig sydländing som jag.»
»Det skall ej ens behöfva kosta er ett hår ur hans man. — Una, mavourneen!» — Hon sade härvid några. ord till en af de unga flickorna, som genast neg och trippade ut ur rummet. — »Jag har skickat Una för att fråga barden, hvilka uttryck han begagnade, och sedan eger ni att befalla öfver min skicklighet såsom tolk.»
Una återkom inom några minuter och upprepade några rader på gaeliska för sin matmor. Flora syntes betänka. sig ett ögonblick och vände sig derefter, lätt rodnande, till Waverley. »Det är mig omöjligt att tillfredsställa er nyfikenhet, kapten Waverley, utan att blotta min egen förmätenhet. Om ni vill låta mig några ögonblick tänka efter, skall jag försöka att inympa meningen af dessa rader på en af mig påbörjad, högst ofullkomlig öfversätt-