TJUGUFJERDE KAPITLET.
En hjortjagt och dess följder.
Skall detta blifva ett långt eller ett kort kapitel? — Det är en fråga, hvari du, benägne läsare, ej har någon röst, huru mycket du än torde vara intresserad af resultatet; alldeles som du (liksom jag) sannolikt torde hafva ingenting att beställa med påläggandet af en ny skatt, utom den lilla obetydligheten att nödgas betala den. Du är likväl lyckligare i förevarande fall, då jag, ehuru det fullkomligt står i min makt att efter godtfinnande uttänja mina materialier, likväl ej kan stämma dig inför rätta, i händelse du skulle finna dig föranlåten att ej läsa min berättelse. Låt mig derför tänka efter. Det är sant, att de dokument och annaler, som finnas i min ego, tala ganska litet om denna högländska jagt; men i stället kan jag på andra håll finna rikliga materialier för min beskrifning. Här har jag till hands gamla Lindsay af Piscottie, med hans berättelse om Atholes jagt och hans skildring af dennes med loft och tvärsparrar försedda palats af färskt timmer, innehållande alla slags dryckesvaror, som stodo att få i stad och på land, såsom öl, svagdricka, malvasir, hippokras och aqua vite; jemte hvetebröd, rågbröd, ingefärsbröd, oxe, får, lam, kalf, vildt, gris, gås, kapun, trana, svan, kalkon, anka, and, hjerpe, orre och tjäder», ej till förglömmandes »de kostliga bordskärlen och duktyget», och sist af allt, »de oöfverträffliga taffeltäckarne, de skickliga kockarne och sockerbagarne med sylter och konfek-
