182
tyrer för deserten». Utom de omständliga skildringar, som sålunda kunna hemtas från denna höglandsfest — hvars prakt föranledde påfvens legat att afvika från den åsigt, han dittills hyst, nämligen att Skottland var verldens yttersta ända — utom dessa, kan jag pryda mina sidor med poeten Taylors skildring af jagten bland Mar's berg, der
»Bland töcken och grodor och ljung, i mossen så grund,
Bland klippor, som splittrats af blixten, bland fjellar grå,
Hind, hare och rådjur jagas af men'ska och hund;
Väl åttio stycken der fälts under timmar två.
Blygs, lågland, som du, så lumpen är äfven din jagt;
Men höglandsjagten är rik uppå storhet och prakt.»
Men utan att vidare tyrannisera mina läsare eller ådagalägga vidden af min egen beläsenhet, skall jag åtnöja mig med att låna en enda tilldragelse från den minnesvärda jagten vid Lude, omtalad i den snillrike mr Gunns »Framställning af den caledoniska poesien», och derpå fortgå i min berättelse med all den korthet, som är möjlig för min medfödda författarstil, hvilken har en släng af hvad de lärda kalla det periphrastiska och omständliga, och som hopen behagar kalla det långsläpiga.
Den högtidliga jagten hade af åtskilliga orsaker blifvit uppskjuten på ungefär tre veckor, hvilken mellantid Waverley med stor belåtenhet tillbragte på Glennaquoich; ty det intryck, som Flora vid deras första möte gjort på honom, blef med hvar dag starkare. Hon var enkom skapad att fängsla en yngling med en romantisk karaktär. Hennes sätt att vara, hennes språk, hennes fallenhet för musik och poesi gåfvo ett ytterligare och omvexlande välde åt hennes utmärkta personliga behag. Äfven i sina glada stunder var hon i hans tycke upphöjd öfver vanliga Evas döttrar och syntes blott för ett ögonblick fästa sig vid dessa anledningar till nöje och galanteri, som andra tyckas helt och hållet lefva för. I denna förtjuserskas närhet, under det jagt fördref förmiddagen, och musik och dans förkortade aftonens timmar, blef Waverley med hvar dag mera belåten med sin gästfrie värd och mera förälskad i hans förtrollande syster.
Slutligen inföll den för det stora jagtpartiet bestämda dagen, och Waverley och höfdingen afreste till mötesplatsen,
