skäl att berömma sig af framgången af sin politik. Ehuru den mildaste bland menniskor, var baroneten ej utan sina ömtåliga sidor och hade blifvit djupt sårad af sin broders beteende. Waverleygodset var ej bundet af något fideikommissbref — ty det hade aldrig kunnat falla någon af dess forna egare in, att en af hans ättlingar skulle kunna göra sig skyldig till någon så oerhörd förbrytelse som den, hvarför Dyers Veckobref anklagat Richard — och om det också varit det, torde innehafvarens giftermål gifvit dödsstöten åt en sidoarfvinges utsigter. Dessa olika föreställningar sväfvade genom sir Everards hufvud, ehuru utan att framkalla något bestämdt beslut.
Han granskade sitt stamträd, som, prydt med månget sinnebildligt tecken af ärofull hjeltebragd, hängde på den väl bonade panelningen i hans sal. Sir Hildebrand Waverleys närmaste ättlingar, i händelse några sådana ej skulle finnas efter hans äldsta son, Wilfred, som endast representerades af sir Everard och dennes bror, voro, som denna hedervärda förteckning underrättade honom, och som han sjelf äfven ganska väl visste, Waverleys på Highley-Park, med hvilka familjens hufvudgren afbrutit allt umgänge allt sedan den stora processen år 1670. Denna vanslägtade gren hade begått en ytterligare förbrytelse emot hufvudmannen och ursprunget till deras adelskap genom sin representants giftermål med Judith Bradshawe, arftagerska till Oliver Bradshawe till Highley-Park, hvars vapen, det samma som kungamördaren Bradshawes, de fogat till Waverley-familjens urgamla vapensköld. Dessa förgripelser hade likväl i häftigheten af hans förtrytelse försvunnit ur sir Everards hogkomst, och hade advokat Clippurse, som med ett ridande bud blifvit efterskickad, blott kommit en timme förr, torde han haft förmånen att få uppsätta ett nytt förordnande rörande herregodset Waverley-Honour med dess underlydande. Men en timmes lugn öfverläggning är en vigtig sak, då den användes till att öfverväga de ömsesidiga olägenheterna af tvenne åtgärder, af hvilka vi inom oss ej hysa särdeles förkärlek för någondera. Advokat Clippurse fann sin gynnare försänkt i djupa funderingar och han var för uppfyld af vördnad för att störa dessa på annat sätt än genom att framtaga sitt läderskriftyg och papper, till tecken att
