TJUGUFEMTE KAPITLET.
Nyheter från England.
De bref, Waverley dittills erhållit från sina slägtingar i England, hade ej varit af den beskaffenhet, att de behöft särskildt omnämnas i denna berättelse. Hans fader skref vanligen till honom med den ståtliga tillgjordheten hos en person, som är för mycket öfverhopad med allmänna angelägenheter att hafva tid att tänka på sin familjs. Då och då omnämnde han personer af rang i Skottland, hos hvilka han önskade att hans son skulle göra sin uppvaktning; men Waverley, som dittills varit upptagen af det angenäma umgänge, han funnit på Tully-Veolan och Glennaquoich, fann sig föranlåten att ej fästa något afseende vid så lösligt framkastade uppmaningar, isynnerhet som afståndet, permissionens korthet, med mera, förskaffade honom en beqväm förevändning. Men på senare tiden hade innehållet af mr Richard Waverleys faderliga epistlar hufvudsakligen bestått i vissa hemlighetsfulla vinkar om en nära förestående storhet och makt, som kunde försäkra hans son om en snabb befordran, i händelse han qvarstode på den militäriska banan. Sir Everards bref voro af en annan lydelse. De voro korta; ty den goda baroneten var ingen af dessa vidlyftiga korrespondenter, hvilkas manuskript räcker ända ut i kanten på deras stora postpappersark och ej lemnar något rum för sigillet; men de voro ömma och vänskapsfulla och slutade sällan utan någon hänsyftning på vår hjeltes häst, något spörsmål om till-
