196
Men det var både Richard Waverleys och hans egen åsigt, att Edward, såsom Waverleyska familjens representant, ej längre skulle förblifva i en ställning, som utsatte honom för en sådan behandling som den, hvarmed hans fader blifvit brännmärkt. Han bad derför sin brorson att begagna första tjenliga tillfälle att ingifva sin afskedsansökan till krigsdepartementet och lät derjemte förstå, att föga krus behöfdes, då man så föga krusat för hans fader. Han sände slutligen tusen helsningar till baronen af Bradwardine.
Ett bref från tant Rachel talade ett ännu renare språk. Hon ansåg sin broder Richards missöde som en rättvis vedergällning, emedan han brutit sin trohet mot sin laglige, ehuru landsflyktige monark och aflagt huldhetsed åt en främling; en eftergift, som hennes farfar, sir Nigel Waverley, vägrat att göra både åt det rundhufvade parlamentet och åt Cromwell, och det fast hans lif och egendom sväfvat i den yttersta fara. Hon hoppades, att hennes käre Edward skulie träda i sina förfäders fotspår och så snart som möjligt befria sig från tecknet till sin träldom under inkräktarens familj, äfvensom att han måtte betrakta de oförrätter, hvilka drabbat hans fader, som en varning från himmeln, att hvarje hårsmåns afsteg från den undersåtliga trohetens väg medför sitt eget straff. Äfven hon slöt med anhållan om sin vördnadsfulla helsning till mr Bradwardine samt bad Edward underrätta henne, om miss Rosa var nog gammal att bära ett par mycket vackra örhängen, hvilka hon ärnade skicka henne som ett tecken af sin vänskap. Den goda damen önskade äfven blifva underrättad om, huruvida mr Bradwardine snusade lika tappert och dansade lika outtröttligt som för trettio år tillbaka, då han var på Waverley-Honour.
Som man lätt kan förstå, väckte dessa bref Waverleys stora harm. Till följd af sina studiers vacklande karaktär hade han ej någon stadgad politisk öfvertygelse att sätta emot den förtrytelse, han kände öfver den orättvisa, som vederfarits hans fader. Om den verkliga orsaken till hans onåd var Edward fullkomligt okunnig, ej heller hade hans vanor ingifvit honom hog att forska i hans samtids statskonst eller gifva akt på de intriger, hvari hans fader tagit en så verksam del. Med anledning
