198
kapitlet, så plötsligt antaga en kärf och, som Edward ansåg, oförskämd ton af diktatorisk myndighet. Då han sammanstälde detta med de bref, han nyss fått från sin familj, kunde han ej annat än förmoda, att afsigten dermed var att låta honom i hans närvarande belägenhet känna samma godtyckliga makt, som blifvit utöfvad mot hans fader, och att det hela var en uppgjord plan att kufva och förnedra hvarje medlem af den Waverleyska familjen.
Utan dröjsmål skref Edward derför några få, kalla rader, hvari han tackade sin öfverste för forna artigheter och yttrade sin ledsnad öfver, att denne behagat utplåna minnet deraf genom att antaga en förändrad ton emot honom. Lydelsen af öfverstens bref, äfvensom hvad han (Edward) under närvarande förhållanden ansig vara sin pligt, ålade honom att anhålla om sitt afsked, och han inneslöt derför sim formliga afsägelse af en plats, som blottstälde honom för en så obehaglig brefvexling, med anhållan att öfverste G— ville vara god och öfversända den till vederbörande myndigheter.
Sedan han slutat denna högsinta epistel, kände han sig litet tveksam rörande de ordalag, hvari han borde affatta sin afskedsansökan, hvarför han beslöt att i denna sak rådföra sig med Fergus Mac-Ivor. Det torde i förbigående böra anmärkas, att den djerfhet och hurtighet, som utmärkte denne unge höfdings både tänke- och handlingssätt, förskaffat honom ett betydligt inflytande på Waverleys sinne. Ehuru begåfvad med åtminstone jemngoda förståndsförmögenheter och i besittning af en vida rikare fantasi, gaf Edward likväl efter för den djerfva och bestämda verksamheten hos ett förstånd, som blifvit skärpt både genom vanan att handla efter en förutfattad och ordnad plan samt genom vidsträckt verldskännedom.
Då Edward råkade sin vän, höll denne det nyss genomlästa tidningsbladet i banden och gick emot honom med förlägenheten hos en person, som har obehagliga nyheter att meddela. »Bekräfta era bref, kapten Waverley, den obehagliga underrättelse, jag finner i detta blad?»
Han lemnade honom härmed tidningen, hvari hans faders onåd var omnämnd i de bittraste ordalag, hvilka
