återtagande — skulle vi derför ej hämnas de oförrätter, som våra fäder endast befarade, men som vi verkligen ha lidit? Eller har den olyckliga Stuartska familjens sak blifvit mindre rättvis derför, att dess anspråk öfvergått till en arftagare, som är oskyldig till de beskyllningar för en dålig styrelse, hvilka man lagt hans fader till last? — Kommer ni ihog er favoritskalds verser:
Om Richard också utan tvång sig tronen afsagt,
En kung blott bortge kan hvad honom tillhör; —
Arfsrätten qvarstod dock, om Richard haft en son.
Ni ser, min kära Waverley, att jag kan citera poesi, lika bra som Flora och ni. Se så, förjaga molnen från er panna och öfverlemna åt mig att visa er en hedrande väg till snabb och ärofull hämd. Låt oss uppsöka Flora, som kanske har flere nyheter att berätta oss, om hvad som händt under vår frånvaro. Det skall glädja henne att höra er vara förlossad ur er träldom. Men tillägg först ett postscriptum med uppgift på tiden, då ni fick denne calvinistiske öfverstes första anmaning, samt uttryck er ledsnad, att hastigheten af hans förfarande hindrat er att förekomma det genom insändandet af er afskedsansökan. Låt honom sedan rodna för sin orättvisa.»
Brefvet förseglades följaktligen och inneslöt en formlig afsägelse af Waverleys befattning, och Mac-Ivor afsände det jemte några egna bref med ett särskildt bud, som fick befallning att inlemna dem på närmaste postkontor i lågländerna.
