TJUGUSJETTE KAPITLET.
En förklaring.
Den vink, höfdingen framkastat rörande Flora, var ej oöfverlagd. Han hade med stort nöje varseblifvit Waverleys växande tillgifvenhet för hans syster och såg ej något annat hinder för deras förening, än den befattning, Waverleys fader hade inom ministeren, och Edwards egen tjenst vid Georg II:s armé. Dessa hinder voro nu undanröjda, och det på ett sätt, som åtminstone banade vägen för sonens anslutande till en annan öfverherre. I alla andra hänseenden vore partiet högst önskvärdt. Hans så högt älskade systers lycka och aktningsvärda utkomst tycktes vara betryggade genom den tillärnade förbindelsen, och hans hjerta svälde vid tanken på, huru mycket hans eget anseende skulle stiga i den exmonarks ögon, åt hvilken han egnat sin tjenst, genom en förening med en af dessa gamla mäktiga och rika engelska familjer af gammaldags ridderlig trohet, hvilkas slocknade tillgifvenhet för den Stuartska familjen det nu var af så mycken vigt för deras sak att söka återupplifva. Ej heller kunde Fergus se något hinder för en sådan plan. Waverleys böjelse var tydlig, och som han egde ett vackert utseende och hans smak tycktes öfverensstämma med Floras, väntade brodern sig inga svårigheter från hennes sida. Till följd af hans föreställningar om sin patriarkaliska makt samt de begrepp, han i Frankrike fått rörande qvinnors bortgiftande, skulle något motstånd från hans systers sida, så tillgifven honom
