TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Rörande samma ämne.
Fergus Mac-Ivor hade för mycken takt och grannlagenhet att förnya det afbrutna samtalsämnet. Hans hufvud var eller tycktes vara så uppfyldt af musköter, bredsvärd, mössor, kantiner och tartanbenkläder, att Waverley ej på en lång stund kunde fästa hans uppmärksamhet på något annat ämne.
»Ärnar ni så snart tåga i fält, Fergus, efter ni gör alla dessa krigiska förberedelser?»
»När vi uppgjort, att ni följer med mig, skall ni få veta allt; men eljest kunde denna kännedom snarare bli skadlig för er.»
»Men är ni på allvar besluten att med en så underlägsen styrka uppresa er emot en stark regering? Det är rent vansinne.»
»Laissez faire à Don Antoine. — Jag skall nog veta att sörja för den saken. Vi skola åtminstone använda samma sed som Conan, som aldrig fick ett hugg, utan att han gaf ett. Jag vill likväl inte, att ni skall tro mig nog galen att röra på mig, innan ett gynnsamt tillfälle yppar sig; jag vill inte släppa min hund, förrän villebrådet är på fötter. Men, ännu en gång, om ni vill förena er med oss, så skall ni få veta allt.»
»Huru kan jag det? Jag, som så nyss innehaft en fullmakt, hvilken nu är på återväg till dem, som gåfvo mig den! Att jag mottog den, innebar ju ett löfte om trohet och ett erkännande af styrelsens laglighet.»
