gifvenhet för den landsflyktiga konungafamiljen vara oförenlig med min sällhet?»
»Emedan ni i föremålet för er tillgifvenhet söker eller bör söka ett hjerta, hvars förnämsta glädje skulle bestå i att befordra er husliga lycka och att ända till svärmeri besvara er ömhet. Åt en man med en mindre liflig känslighet och ett mindre romantiskt lynne skulle Flora Mac-Ivor kunna skänka belåtenhet, om också ej sällhet; ty vore de oåterkalleliga orden en gång uttalade, skulle hon aldrig brista i de pligter, hon med detta löfte åtagit sig.»
»Och hvarför — hvarför, miss Mac-Ivor, skulle ni anse er mera passande för den, som mindre än jag vore i stånd att älska, att beundra er?»
»Helt enkelt derför, att våra känslor vore mera harmonierande, och emedan hans slöare känslighet ej skulle kräfva den svärmiska ömhet, som det ej står i min makt att gifva. Men ni, mr Waverley, skulle alltid fästa er vid den föreställning om huslig sällhet, som er inbillning är i stånd att måla, och allt, som ej motsvarade denna er ideela uppfattning, skulle tydas som köld och likgiltighet, medan ni på samma gång ansåge min entusiasm för den kungliga familjens välgång såsom ett rån från den genkärlek, hvarpå ni skulle göra anspråk.»
»Med andra ord, miss Mac-Ivor, ni kan ej älska mig?»
»Jag skulle kunna högakta er, mr Waverley, lika mycket, kanske mer än någon man jag ännu sett; men jag kan ej älska er, såsom ni bör älskas. Ack, för er egen skull, begär ej ett så vågadt försök! Den qvinna, ni äktar, bör ha böjelser och åsigter, danade efter era egna. Hennes sträfvanden böra vara era sträfvanden; hennes önskningar, hennes känslor, hennes förhoppningar, hennes farhogor böra alla sammansmälta med era, Hon bör förhöja era nöjen, dela era sorger och uppmuntra er i er nedslagenhet.»
»Och hvarför vill ej ni, miss Mac-Ivor, som så väl kan skildra en lycklig förening — hvarför vill ej ni bli den person, ni skildrar?»
»Kan det vara möjligt, att ni ej förstår mig? Har jag ej sagt er, att hvarje lifligare känsla i min själ uteslutande är riktad på en tilldragelse, till hvars förverkligande jag endast kan bidraga med mina varma böner?»
