TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Ett bref från Tully-Veolan.
Frampå morgonen, då Edwards förvirrade betraktelser för en stund gifvit vika för hvilan, tyckte han sig i drömmen höra musik, ehuru det ej var Floras röst. Han inbillade sig vara återförflyttad till Tully-Veolan och att han hörde David Gellatley på gården sjunga en af sina morgonsånger, hvilket brukade vara det första ljud, som störde hans hvila, medan han var en gäst hos baronen af Bradwardine. De toner, som gåfvo anledning till denna drömvilla, fortforo och blefvo allt högljuddare, tills Edward slutligen fullt uppvaknade. Men illusionen tycktes likväl ej fullkomligt skingrad. Hans rum låg i Ian nan chaistels slott ; men det var likväl David Gellatleys röst, som under hans fönster uppstämde följande sång:
»I Höglandet der är mitt hjerta, ej här,
I Höglandet der är mig jagten så kär,
Jag följer der hjortens och rådjurets spår;
Till Höglandet längtar jag, hvart jag än går.»
Nyfiken att få veta, hvad som kunnat förmå mr Gellatley till en så ovanligt lång utflykt, började Edward kläda sig i största hast, under hvilken förrättning Davids morgonhymn mer än en gång förändrade melodi.
»Blott rödlök i Höglandet fins till att få,
Och till och med sprättarne byxlösa gå;
Ej skor och ej strumpor begagna vi der,
Men det få vi alla, när kungen är här.»