Den här sidan har korrekturlästs
219

dade att häkta vissa adelsmän här i trakten, och bland andra min älskade far. Trots alla mina tårar och böner, att han skulle öfverlemna sig åt styrelsen, har han förenat sig med mr Falconer och några andra adelsmän, och de ha alla rest norr ut, åtföljda af en trupp af femtio ryttare. Jag är således inte så ängslig för hans närvarande säkerhet, som för hvad som kan följa efteråt; ty detta är bara början på dessa oroligheter. Men allt detta rör inte er, mr Waverley, ehuru jag trodde, att det skulle fägna er att höra, att min far undkommit, i fall ni händelsevis fått veta, att han var i fara.

»Men dagen efter min faders afresa kom en trupp soldater till Tully-Veolan, hvilka uppförde sig mycket öfvermodigt mot intendenten Macwheeble; befälhafvaren var dock ganska höflig mot mig och sade endast, att hans pligt ålade honom att leta efter vapen och papper. Min fader hade varit betänkt på den saken och hade tagit bort alla vapen, utom de gamla odugliga föremålen, som hängde i salen, och han hade äfven skaffat undan alla sina papper. Men ack! mr Waverley, nu nödgas jag säga er, att de anstälde noggranna efterspaningar efter er och frågade, när ni varit på Tully-Veolan och hvar ni nu vistades. Officeren har nu aflägsnat sig med sin trupp; men en underofficer och fyra man qvarblifva som ett slags garnison i huset. De ha hittills uppfört sig mycket bra, emedan vi äro tvungna att hålla dem vid godt lynne. Men dessa soldater ha låtit undfalla sig yttranden, innebärande, att ni skulle sväfva i stor fara, i fall ni fölle i deras händer; jag kan ej förmå mig att nedskrifva alla de nedriga osanningar, de sagt, ty jag är säker på, att de äro osanningar; men ni kan sjelf bäst bedöma, hvad ni bör göra. Den truppen, som aflägsnat sig, medtog er betjent som fånge samt era båda hästar och allting, som ni qvarlemnat på Tully-Veolan. Jag hoppas, att Gud vill beskydda er, och att ni lyckligt kommer hem till England, der, såsom ni brukade omtala för mig, det ej tillåtes något militäriskt våld eller några strider mellan claner, utan allting afgöres enligt en rättvis lag, som beskyddar alla, hvilka äro fredliga och oskyldiga. Jag hoppas, ni vill hysa öfverseende med min djerfhet att skrifva er till nu, då det, ehuru kanske orätt, synes mig, som om er heder och