242
Slutligen varseblef han på något afstånd sin trogne följeslagare Ebenezer, hvilken, så snart han märkt den vändning, sakerna höllo på att taga, hade fört båda hästarne ur trängseln. Sittande på den ena, medan han höll den andra vid tygeln, besvarade han Waverleys högljudda och upprepade rop efter sin häst, med: »nej, nej! om ni inte är någon vän af kyrka och kung och qvarhålles som en sådan person, så måste ni inför de ärliga männen i landet stå till rätta för kontraktsbrott; och jag behåller hästen och kappsäcken för skada och omkostnader, emedan min häst och jag förlora morgondagens dagsverke, utom denna dagens aftonsångspredikan».
Skuffad och trängd på alla sidor af pöbeln, förlorade Edward slutligen tålamodet; hvarje ögonblick väntande att blifva utsatt för handgripligt våld, beslöt han att försöka skrämma dem och framtog en fickpistol, hvarmed han å ena sidan hotade att skjuta hvar och en, som vågade hindra honom, och å den andra lät förstå, att Ebenezer skulle undergå en dylik dom, om han med hästarne rörde sig ur fläcken. Den vise Partridge säger, att en man med en pistol är jemngod med hundra obeväpnade, emedan, ehuru han blott kan skjuta en af hopen, ingen kan veta, om ej han sjelf torde blifva denne olycklige. Cairnvreckans församlade menighet skulle derför säkert lemnat rum, ej heller skulle Ebenezer, hvars naturliga blekhet fått en innu starkare likfärg, vågat annat än hörsamma en sålunda understödd befallning, om ej byns Vulkan, som var angelägen om att låta det raseri, som hans maka uppväckt, utbryta på något värdigare föremål och ej var missnöjd att finna ett sådant i Waverley, så häftigt rusat med den eldröda jernstången emot honom, att Edward till sjelfförsvar måste aflossa sin pistol. Den olycklige föll, och medan Edward, betagen af en naturlig fasa öfver tilldragelsen, hvarken hade sinnesnärvaro nog att draga sitt svärd eller sin återstående pistol, kastade pöbelhopen sig öfver honom och höll på att gå våldsamt till väga mot honom, då ankomsten af en vördnadsvärd prestman, församlingens pastor, hejdade deras raseri.
Denne värdige man — som ej var någon Goukthrapple eller Rentowel — bibehöll sitt anseende hos menigheten, ehuru han predikade kristendomens sedelära lika
