TREDJE KAPITLET.
Uppfostran.
Edward Waverleys uppfostran var af en något ytlig natur. I hans barndom led eller — hvilket är alldeles det samma — förmodades hans helsa lida af Londonsluften. Så snart derför embetsgöromål, parlamentssessioner eller fullföljandet af egennyttiga eller äregiriga planer kallade hans fader till hufvudstaden, der han vanligen uppehöll sig åtta månader af året, förflyttades Edward till Waverley-Honour och erhöll med ombytet af vistelseort äfven ombyte af lärare och läroämnen. Detta onda skulle kanske kunnat afhjelpas, om hans fader stält honom under en ständig lärares tillsyn; men han ansåg, att den, han valt, sannolikt skulle blifvit ogillad på Waverley-Honour, och att en lärare af sir Everards val, om saken fått bero på honom, skulle blifvit en obehaglig gäst, om ej en politisk spion i hans eget hus. Han uppdrog derför åt sin handsekreterare, en bildad ung man af god härkomst, att dagligen egna ett par timmar åt Edwards uppfostran under dennes vistelse på Brere-wood Lodge, och gjorde hans onkel ansvarig för hans vidare utbildning, medan han var en gäst på slottet. Detta blef äfven på visst sätt hederligt sörjdt för.
Sir Everards huskaplan, som studerat i Oxford och förlorat sitt stipendium, emedan han vägrat svära trohetseden vid Georg I:s uppstigande på tronen, var ej blott utmärkt skicklig i de klassiska språken, utan äfven en försvarlig vetenskapsman, och mäktig de flesta moderna
