246
»Pligten, major Melville, gör alla ursäkter öfverflödiga.»
»Sant, sir; tillåt mig derför att fråga er, huru ni intill närvarande dag användt er tid, sedan ni för några veckor tillbaka fick permission från ert regemente?»
»Mitt svar på en så allmän fråga måste rätta sig efter naturen af den anklagelse, som gör den nödvändig. Jag anhåller att få veta, hvari denna anklagelse består, och med hvad befogenhet jag med våld qvarhålles att svara derpå?»
»Anklagelsen, mr Waverley, är, det gör mig ondt att säga det, af en mycket svår beskaffenhet och rör er karaktär både såsom militär och undersåte. I den förra egenskapen anklagas ni för att ha spridt myteri och uppror bland det manskap, som stått under ert befäl, och gifvit dem exempel af desertation genom att tvärt emot er befälhafvares uttryckliga order förlänga er egen frånvaro från regementet. Det borgerliga brott, hvarför ni står anklagad, är högförräderi och att ha burit vapen mot konungen, den största förbrytelse, hvartill en undersåte kan göra sig skyldig.»
