Den här sidan har korrekturlästs
247

»Och i kraft af hvilken auktoritet qvarhålles jag att svara på så skändliga smädelser?»

»I kraft af en auktoritet, som ni ej kan bestrida, och som jag ej kan annat än hörsamma.»

Han öfverlemnade härmed åt Waverley en befallning från högsta brottmålsdomstolen i Skottland att efterspana och gripa Edward Waverleys person, såsom misstänkt för högförrädiska stämplingar samt andra svåra brott och missgerningar.

Den bestörtning, Waverley visade vid denna underrättelse, tillskrefs af major Melville hans medvetande af sin brottslighet, medan Morton snarare var böjd att tyda den som den orättvist misstänkta oskuldens öfverraskning. Det låg någonting sant i båda gissningarna; ty, ehuru Edwards medvetande frikände honom från de brott, hvarför han anklagades, öfvertygades han likväl vid en hastig återblick på sitt eget uppförande, att han torde få mycket svårt att nöjaktigt för andra ådagalägga sin oskuld.

»En högst plågsam del af detta obehagliga göromål», sade major Melville efter ett ögonblicks tystnad, »är, att jag vid en så svår anklagelse nödvändigt måste anhålla att få se de papper, ni har på er.»

»Det skall ni visst få, sir, och utan förbehåll», sade Edward, i det han kastade sin plånbok och sina anteckningar på bordet; »det är blott ett, som jag gerna skulle önska få undantaget.»

»Jag fruktar för, att jag ej kan bevilja er något undantag.»

»Ni skall få se det då, sir; och som det ej kan vara till något gagn, anhåller jag att återfå det.»

Han framtog från sitt bröst verserna, han samma morgon erhållit, och öfverlemnade dem tillika med brefvet, hvari de varit inneslutna. Majoren genomläste dem under tystnad och tillsade sin skrifvare att taga en afskrift deraf. Han inlade derpå afskriften uti kuvertet och lade det på bordet framför sig, i det han med en min af sorgset allvar återstälde originalet till Waverley.

Efter att hafva lemnat fången — ty som sådan måste vår hjelte nu anses — tillräcklig tid till eftertanke, återtog major Melville sitt förhör, sedan han först förklarat, att, efter som mr Waverley tycktes göra inkast mot all-