lika skickliga i att sammanställa olika bevisningsgrunder och af dem draga de nödiga slutsatserna. Men den stora olikheten i deras vanor och uppfostran förorsakade ofta en betydande skiljaktighet i de slutledningar, de drogo af uppstälda premisser.
Major Melville hade mest vistats i läger och stora städer, och var vaksam till följd af sitt yrke och försigtig af erfarenhet. Han hade sett mycket ondt i verlden, och ehuru sjelf en redlig embetsman och en hederlig karl, voro hans omdömen om andra derför alltid skarpa och ibland ända till orättvisa stränga. Mr Morton deremot hade från sina studier vid akademien, der han var afhållen af sina kamrater och aktad af sina lärare, förflyttats till sin närvarande lugna och obemärkta befattning, der han hade få tillfällen att se något ondt och aldrig fäste sig dervid utom för att uppmana till ånger och försoning; hans församlingsboars vördnad och tillgifvenhet återgäldade hans kärleksfulla nit för deras skull, derigenom att de sökte dölja för honom, hvad de visste skulle förorsaka honom den lifligaste smärta, nämligen deras egna tillfälliga öfverträdelser af de pligter, hvilka det var hans lifs uppgift att anbefalla. Ehuru båda voro omtyckta af det kringboende folket, var det derför ett allmänt gängse ordspråk i trakten, att lairden endast kände det onda och pastorn endast det goda i församlingen.
Mycken kärlek till literaturen, ehuru tillbörligen underordnad hans presterliga studier och åligganden, utmärkte äfven pastorn i Cairnvreckan och hade i yngre åren gifvit hans sinne en lätt romantisk anstrykning, hvilken ingen af det verkliga lifvets sedermera inträffade tilldragelser varit i stånd att helt och hållet utplåna. Den tidiga förlusten af en älskvärd ung maka, med hvilken han gift sig af kärlek, och som kort derefter följdes i grafven af deras enda barn, hade äfven bidragit att mildra ett af naturen känsligt och begrundande lynne. Hans känslor vid detta tillfälle skulle derför sannolikt blifva skiljaktiga från den stränge militärens, den noggranne magistratspersonens och den misstrogne verldsmannens.
Sedan betjeningen aflägsnat sig, fortfor den ömsesidiga tystnaden ännu en stund, tills major Melville bröt den, i det han fylde sitt glas och sköt buteljen till mr Morton.
