258
karlarnes bekännelse uppmanar denne utskickade enträget sergeanten att desertera med sin trupp och att förena sig med sin kapten, som befinner sig hos prins Carl. Under tiden vistas denne trogne kapten enligt sitt eget medgifvande på Glennaquoich, hos den verksammaste, slugaste och ursinnigaste jakobit i hela Skottland, och följer honom åtminstone så långt som till deras ryktbara jagtparti, och jag fruktar ännu litet längre. Emellertid skickas till honom ytterligare två uppmaningar, hvaraf den ena underrättar honom om oroligheterna vid hans kompani, och den andra uttryckligt befaller honom att genast inställa sig vid sitt regemente, hvilket sunda förnuftet borde ha sagt honom, då han såg upproret sammanskocka sig rundt omkring honom. Han svarar med en bestämd vägran och återsänder sin fullmakt.»
»Man hade redan beröfvat honom den.»
»Men han beklagar sig öfver, att han blifvit förekommen. Hans saker tagas i beslag i hans qvarter och på Tully-Veolan och befinnas innehålla, förutom hans värde väns och lärares, mr Pembrokes, otryckta arbeten, en hop förderfliga jakobitiska ströskrifter, som vore nog att förgifta ett helt land.»
»Han säger sig aldrig ha läst sin lärares arbeten.»
»I ett vanligt fall skulle jag ha trott honom; ty de äro lika dumma och pedantiska till sin stil, som förderfliga genom de satser, de drifva. Men kan ni väl tro, att någonting annat än värdet af de grundsatser, de förfäkta, skulle föranleda en ung man af hans ålder att föra sådant skräp med sig landet omkring? Vidare, just då man erhåller nyheten om rebellernas antåg, bryter han upp i ett slags förklädning, vägrar att säga sitt namn och åtföljes, om denne gamle svärmare talar sant, af en högst misstänkt personlighet; han rider på en häst, som man vet har tillhört Glennaquoich, samt bär på sig bref från sin familj, hvilka uttrycka en djup bhätskhet mot huset Braunschweig, äfvensom en afskrift af några verser, lofprisande en viss Wogan, som afsvor parlamentets tjenst för att med en engelsk kavalleritrupp sluta sig till de högländska insurgenterna, som då gripit till vapen för Stuartska husets återinsättande — alldeles ett motstycke till hans egen komplott. Vid verserna äro bifogade några rader,
