Den här sidan har korrekturlästs

272

»Men er trupp, mr Gilfillan, är inte så manstark, som jag väntade.»

»Några af folket», svarade Gilfillan, »hungrade och törstade under vägen samt dröjde, tills deras arma själar hunnit bli vederqvickta af ordet.»

»Jag är ledsen, sir, att ni ej dröjde med att ge ert folk förfriskningar, tills ni kom till Cairnvreckan; allt, hvad mitt hus förmår, står landets försvarare till tjenst.»

»Jag talade ej om köttslig hugsvalelse», svarade Gilfillan, i det han med något, som liknade ett föraktligt leende, betraktade major Melville; »men icke för ty tackar jag er; folket stannade för att höra på den fromme mr Jabesh Rentowels utläggning af eftermiddagsförmaningen.»

»Och har ni, sir, verkligen lemnat större delen af er trupp att åhöra en predikan, medan rebellerna hålla på att utbreda sig öfver landet?»

Gilfillan smålog ånyo föraktligt, i det han gaf det indirekta svaret: »just så äro denna verldens barn visare i sitt slägte, än ljusets barn!»

»Men efter som ni kommer att föra denne herre till Stirling», sade majoren, »och öfverlemna honom jemte dessa papper i general Blakeneys händer, får jag be er iakttaga något slags militärisk ordning under er marsch. Jag skulle till exempel vilja råda er att hålla ert folk bättre tillsammans och låta hvar och en under marschen betäcka sin flygelman, i stället för att de gå spridda som en hop gäss på en allmänning; och för att undvika öfverrumpling råder jag er vidare att bilda en liten förtrupp af ert bästa folk, med en enda vedett framför hela tåget, så att, då ni nalkas en by eller en skog» — här afbröt majoren sig sjelf — »men efter som jag ser, att ni inte bryr er om att höra på mig, mr Gilfillan, förmodar jag, att jag ej behöfver besvära mig med att säga något vidare i detta ämne. Ni är utom all fråga en bättre domare än jag rörande de åtgärder, som böra vidtagas; men på en sak skulle jag likväl vilja fästa er uppmärksamhet, och det är, att ni ej får bemöta er fånge med någon stränghet eller ohöflighet eller underkasta honom något annat tvång, än som är nödvändigt för hans bevakning.»