busksnår. Två af högländarne nedgingo på en smal gångstig i dalen, liksom för att undersöka dess gömslen. Den ene af dem återkom inom några minuter och sade någonting till sima kamrater, hvarpå dessa genast upplyfte sin börda och buro den med stor omsorg och varsamhet utför den smala och tvärbranta sluttningen; men oaktadt deras försigtighetsmått, kom Waverleys person likväl mer än en gång temligen omildt i beröring med de stubbar och grenar, som omgåfvo fotstigen.
Då de kommit utför sluttningen och, som Waverley tyckte, till en å — ty han hörde sorlet af en betydlig vattenmassa, fastän mörkret hindrade honom att urskilja den — stannade truppen ånyo framför en liten, klumpigt uppförd koja. Dörren stod öppen, och kojans inre tycktes lika obehagligt, som dess läge och dess yttre utlofvade. Något slags golf syntes ej till; taket, som bestod af trädqvistar, tycktes vara söndrigt på flere ställen, och väggarne bestodo af lösa stenar och torf. Eldstaden var i midten och fylde hela kåtan med rök, hvilken utgick lika mycket genom dörren som genom en cirkelformig öppning i taket. En gammal högländsk sibylla, den enda invånarinnan i denna förfallna boning, tycktes sysselsatt med att tillaga något slags mat. Vid eldskenet kunde Waverley urskilja, att hans följeslagare ej tillhörde Ivors clan; ty Fergus var mycket noga i att fordra af sina anhängare, att de skulle bära tartanen randad på det för deras stam egna sättet, en åtskilnad, som fordom var allmän i Högländerna och ännu bibehölls af de höfdingar, som voro stolta öfver sin härkomst eller afundsjuka om att bibehålla sitt patriarkaliska välde oförkränkt.
Edward hade vistats länge nog på Glennaquoich för att hafva reda på en åtskilnad, som han så ofta hört omtalas, och sedan han nu öfvertygat sig om, att han ej kände till sina följeslagare, kastade han en nedslagen blick kring kojans inre. Dess enda husgeråd, utom en tvättbalja och ett gammalt söndrigt träskåp, utgjordes af en stor träsäng, hvilken som vanligt var brädbeslagen rundtomkring och öppnades på sidan medelst en skjutlucka. I detta sängställe nedlade högländarne Waverley, sedan han genom tecken afslagit att mottaga några förfriskningar. Hans sömn blef orolig och föga vederqvickande; underliga
