282
drömbilder sväfvade oupphörligt för hans ögon, och det erfordrades en oafbruten själsansträngning för att skingra dem. Frossbrytningar, häftig hufvudvärk och en flygande smärta i lederna följde på dessa symptom, och påföljande morgon var det tydligt för hans högländska följeslagare eller bevakning, ty han visste ej sjelf, för hvilketdera han skulle anse dem, att han var helt och hållet ur stånd att fortsätta färden.
Efter en lång rådplägning lemnade sex af dem, medtagande sina vapen, kojan och qvarlemnade endast en gammal och en ung man. Den förre tilltalade Waverley och baddade hans kontusioner, hvilka svullnaden och den blåaktiga färgen nu gjorde synliga. Hans egen kappsäck, hvilken högländarne ej försummat att medtaga, försåg honom med linne och öfverlemnades till hans stora förvåning med hela dess innehåll till hans fria begagnande. Hans bädd föreföll snygg och treflig, och hans ålderstigne vårdare tillslöt luckan till sängen — ty det fans ingen gardin — sedan han sagt några ord på gaeliska, hvilka Edward tydde som en uppmaning att söka sofva. Vår hjelte var således för andra gången under en högländsk eskulaps vård, ehuru i en vida obehagligare belägenhet, än då han var en gäst hos den värde Tomanrait.
Febern, som förorsakades af de skador, han erhållit, aftog först på tredje dagen, då den gaf vika för hans starka kroppskonstitution och hans vårdares omsorg, så att han, ehuru ej utan smärta, kunde resa sig upp i sängen. Han märkte likväl, att både den gamla qvinnan, som vårdade honom, och den äldre högländaren hyste mycken obenägenhet för att luckan till sängen stod öppen, så att han kunde gifva akt på deras rörelser, och sedan Waverley gång på gång öppnat och de lika många gånger tillslutit dörren till hans bur, gjorde den gamle högländaren ett slut på striden genom att med en spik fästa luckan så starkt utanför, att den ej kunde uppskjutas, förrän detta yttre hinder var undanröjdt.
Medan han funderade på orsaken till detta motsägande uppförande hos personer, hvilkas afsigt ej tycktes vara att plundra honom och hvilka i alla andra punkter syntes fästa afseende på hans välfärd och önskningar, föreföll det vår hjelte, som om en qvinlig varelse, yngre än
