286
Under det han satt der i den rökiga kojan på något afstånd från elden, omkring hvilken de öfriga hade skockat sig, kände han en sakta tryckning på sin arm. Han såg sig om — det var Alice, Donald Bean Leans dotter. Hon visade honom en liten bundt papper på ett sådant sätt, att det ej bemärktes af någon annan, förde för ett ögonblick fingret till sina läppar och gick vidare liksom för att hjelpa gamla Janet att inpacka Waverleys kläder i hans kappsäck. Det var tydligt, att hon önskade, att han ej skulle synas igenkänna henne, och likväl såg hon sig oupphörligt om efter honom, så ofta hon kunde göra det obemärkt, och då hon varseblef, att han gaf akt på hvad hon gjorde, invecklade hon med mycken skicklighet och skyndsamhet paketet i en af hans skjortor, som hon nedlade i kappsäcken.
Här var ett nytt ämne för gissningar. Var Alice hans okända vårdarinna, den skyddsengel, som under hans sjukdom vakat vid hans säng? Befann han sig i hennes faders händer? Och om så var, hvad var väl dennes afsigt? Hans vanliga syftemål, byte, tycktes i detta fall förbisedt; ty ej nog med, att Waverleys egendom återstäldes till honom, utan han hade äfven under hela tiden tillåtits att behålla sin börs, hvars innehåll nog borde kunnat fresta denne röfvare till yrket. Allt detta kunde paketet kanske förklara; men Alices sätt visade tydligt, att hon önskade, att han i hemlighet skulle undersöka dess innehåll. Också sökte hon ej vidare uppfånga hans blickar, sedan hon öfvertygat sig, att hennes manöver blifvit bemärkt och förstådd, utan hon lempade tvärtom snart derefter kojan, och det var ej, förrän hon gick ut genom dörren, som hon, gynnad af dunklet, gaf Edward ett afskedsleende och en betydelsefull nick, innan hon försvann i den mörka dalen.
Den unge högländaren bortskickades flere gånger af sina kamrater liksom för att skaffa underrättelser; men då han slutligen för tredje eller fjerde gången återkom, uppsteg hela truppen och gaf vår hjelte tecken att följa med. Innan han begaf sig af, tryckte han likväl handen på den gamla Janet, som varit så oförtruten i sin omvårdnad om honom, och gaf henne som ett bevis på sin tacksamhet en betydlig penninggåfva.
