Den här sidan har korrekturlästs

306

män, höfdingar och officerare, hvilka omgåfvo honom, Waverley som en ung ädling af de mest lysande förhoppningar och utsigter; i dennes dristiga och entusiastiska hyllning af hans sak kunde de se ett bevis på de förnäma engelska familjernas tänkesätt vid denna vigtiga brytning. Detta var verkligen en sak, som mycket betviflades af Stuartska husets anhängare; och då ett välgrundadt misstroende beträffande de engelska jakobiternas medverkan afhöll många förnäma skottar från hans fana och minskade modet hos dem, som redan slutit sig till den samma, så kunde ingenting komma lägligare för chevalieren än denna öppna förklaring till hans förmån af representanten för den Waverleyska familjen, som så länge varit känd såsom tillgifven Stuartska ätten. Detta hade Fergus ifrån början förutsett. Han höll verkligen af Waverley, derför att deras planer och känslor aldrig kommo i vägen för hvarandra; han hoppades se honom förenad med Flora och gladde sig åt, att de nu verkligen stredo för samma sak. Men, som vi redan antydt, fröjdade han sig äfven som statsman öfver att hafva tillförsäkrat sitt parti en så betydande anhängare och var långt ifrån att vara känslolös för det personliga anseende, han sjelf vann hos prinsen genom att så väsentligt hafva bidragit till förvärfvandet af denna nya bundsförvandt.

Carl Edward, å sin sida, syntes angelägen om att visa sina följeslagare det värde, han satte på sin nya anhängare, derigenom att han genast, liksom i förtroende, meddelade honom sin ställning. »Af orsaker, hvilka jag blott ofullkomligt känner till, har ni, mr Waverley, varit så utestängd från alla nyheter, att jag förmodar ni ännu är obekant med de vigtigaste omständigheterna af min nuvarande belägenhet. Ni har likväl hört omtalas min landstigning i det aflägsna distriktet Moidart, hvarvid jag åtföljdes af blott sju följeslagare, samt entusiasmen hos de talrika höfdingar och claner, som genast satte den ensamme äfventyraren i spetsen för en tapper här. Ni har säkert äfven erfarit, att den hannoveranska kurfurstens kommenderande general i spetsen för en talrik och välrustad krigsstyrka marscherade in i högländerna i afsigt att leverera oss batalj; men att hans mod svek honom, då vi blott voro tre timmars väg från hvarandra, så att