sköld bland mina. Prinsen har gifvit mr Waverley svärd och pistoler; jag skall skaffa honom dolk och pung; lägg så blott till ett par lågklackade skor, och se'n, min bäste Edward» — härvid vände han sig till honom — »är ni en fullkomlig Ivors son.»
Sedan dessa anordningar voro vidtagna, återtog höfdingen samtalet om Waverleys äfventyr. »Det är tydligt», sade han, »att ni varit i Donald Bean Leans våld. Ni skall veta, att jag, då jag med min clan marscherade bort för att förena mig med prinsen, uttryckligen ålade denne värde samhällsmedlem att uträtta ett visst uppdrag och derefter stöta till mig med hela den styrka, han kunde samla. Men i stället för att göra detta, tyckte den gunstig herrn, då han fann kusten klar, att det var bättre att föra krig. för egen räkning, och han har, som jag tror, genomtågat landet, i det han plundrat både vän och fiende, under föregifvande att uppbära black-mail, ibland liksom på befallning och ibland — anfäkta hans oförskämdhet — i sitt eget höga namn. På min heder, om jag lefver för att se Benmores stenar igen, skall jag känna mig frestad att hänga karlen! Isynnerhet af det sätt, hvarpå ni befriades från den gudsnådliga skurken Gilfillan, igenkänner jag, att han haft sin hand med i spelet, och jag är nästan säker på, att det var Donald sjelf, som vid detta tillfälle speade krämarens roll; men hur det kom till, att han inte plundrade er eller fordrade lösen af er eller på något annat sätt gjorde sig er fångenskap till godo, det är något, som öfvergår mitt förstånd.»
»När och huru fick ni höra talas om min fångenskap?» frågade Waverley.
»Prinsen sjelf omtalade den för mig», sade Fergus, »och han frågade mycket noga efter er lefnadshistoria. Han nämnde derefter, att ni då var i en af våra ströfkorpsers våld — ni förstår, att jag ej kunde fråga honom om de närmare omständigheterna — och han bad att få veta min tanke, huru han skulle förfara med er. Jag föreslog, att ni skulle hitföras som fånge, emedan jag ej önskade sätta er i vidare ogunst hos engelska regeringen, i händelse ni vidblef er föresats att resa söderut. Ni måste påminna er, att jag visste ingenting om den anklagelse för högförrädiska stämplingar, som blifvit anstäld mot er, hvilket