28
wards vanliga umgänge, än mindre att uppkalla honom till någon täflan i de tidsfördrif, som utgjorde deras lifs vigtigaste sysselsättning.
Vid drottning Annas död hade sir Everard afstått från sin plats i parlamentet och, då åren tilltogo och antalet af hans jemnåriga minskades, efter hand dragit sig ifrån sällskapslifvet, så att, då Edward någon gång tillfälligtvis råkade tillsammans med bildade, väluppfostrade unga män af sitt eget stånd, han i deras sällskap kände en underlägsenhet, som ej så mycket härrörde af bristande kunskaper, som af oförmåga att beherska och ordna dem, han egde. En djup och tilltagande känslighet stegrade denna motvilja för sällskapslifvet. Tanken på att hafva begått det ringaste, vare sig verkliga eller inbillade, fel emot belefvenhetens fordringar var ett verkligt qval för honom; ty sjelfva brottet inger kanske ej somliga sinnen en så djup känsla af blygsel och samvetsförebråelser, som en blyg, känslig och oerfaren yngling erfar af medvetandet att hafva brutit emot etiketten eller ådragit sig åtlöje. Der vi ej känna oss hemmastadda, kunna vi ej vara lyckliga; och man kan derför ej undra på, att Edward Waverley ansåg sig hysa motvilja mot och vara oskicklig för sällskapslifvet, blott emedan han ännu ej förvärfvat den umgängesvana, som sätter oss i stånd att ömsesidigt skänka och emottaga nöje.
De stunder, han tillbragte med sin onkel och sin faster, användes att åhöra den berättelselystna ålderdomens ofta upprepade historier, och äfven der vid lag väcktes hans öfvervägande själsförmögenhet, inbillningen. Familjetraditioner och genealogier, hvaromkring sir Everards samtal gemenligen vände sig, äro just motsatsen emot ambra, hvilket, i och för sig ett värdefullt ämne, vanligtvis innesluter flugor, strån och annat lappri; hvaremot dessa kunskaper, ehuru i sig sjelfva af obetydligt värde, icke desto mindre bidraga att föreviga mycket af det, som är sällsynt och värdefullt i forntidens seder, och att åt efterverlden öfverlemna många märkvärdiga fakta, som ej på annat sätt kunna förvaras och meddelas. Om Edward Waverley derför emellanåt gäspade åt den torra skildringen af sin familjs ättartal samt alla de särskilda giftermålen och inom sig knotade öfver den skonslösa och långsläpiga noggrann-