316
ningen från slottet, ehuru jag både med Blondel och Coehorn bevisat henne, att det är omöjligt, att en kula kan nå dessa byggnader. Dessutom har jag i uppdrag från hans kunglig höghet att gå till vår armés läger för att tillsäga folket att conclamare vasa, det vill säga att samla ihop sitt pick och pack för morgondagens marsch.»
»Det lär vara lätt gjordt för de fleste bland oss», sade Mac-Ivor skrattande.
»Jag ber om förlåtelse, öfverste Mac-Ivor; men det torde ej ske alldeles så lätt, som ni tyckes föreställa er. Jag medger, att de fleste af ert folk temligen lösa och lediga lemnade högländerna, samt utan att vara besvärade af någon packning; men det är otroligt, hvilken mängd onyttigt skräp de hopsamlat under sin marsch. Jag såg en af era karlar — jag ber er ännu en gång om förlåtelse — med en väggspegel på ryggen.»
»Ja», sade Fergus, fortfarande vid godt lynne, »om ni frågat honom, skulle han svarat er, att en gående fot tar alltid något med sig. — Men, hör på, min bäste baron, ni vet lika väl som jag, att en hundra ulaner eller en enda fännika af Schmirschitz's pandurer skulle göra större förödelse i ett land, än riddaren af spegeln och alla våra claner tillsammantagna.»
»Och det är äfven mycket riktigt», sade baronen; »de äro, som den hedniske författaren säger: ferociores in aspectu, mitiores in actu, af ett grymt och förfärligt utseende, men mildare i sitt beteende, än deras anblick tyckes antyda. — Men här står jag och pratar med er, junkrar, då jag redan borde vara i Kungsparken.»
»Men ni spisar väl middag med mig och Waverley, då ni kommer tillbaka? — Ehuru jag kan lefva som en högländare, då så påfordras, försäkrar jag er likväl, baron, att jag ej glömt min pariseruppfostran och att jag fallkomligt förstår faire la meilleure chère.»
»Hvem fan betviflar det», genmälte baronen skrattande, »när ni endast medför kokkonsten, och den goda staden får anskaffa ingredienserna! — Godt! jag har väl något att uträtta i staden, men jag skall infinna mig hos er klockan tre, om maten kan vänta så länge.» Med dessa ord tog han afsked af sina unga vänner och gick att uträtta sitt uppdrag.
